Trots skärpta lagkrav och en tidsfrist som löper ut vid årsskiftet har få kommuner kommit igång med arbetet på en vattentjänstplan.
– Många ser inte ut att bli klara i tid, säger advokat Johanna Lindqvist, som fördjupar sig i kraven och konsekvenserna på Vatten2023.

 Den nya mötesplatsen Vatten2023, branschmässa och konferens kring vattnets framtida kretslopp, äger rum på Svenska Mässan 24–26 oktober.
Utmaningarna är stora, för hela samhället. Vilket även förändringarna i vattentjänstlagen, som trädde kraft 1 januari i år, ger uttryck för.

Skyfall ska räknas med
Där åläggs bland annat alla kommuner att ta fram en vattentjänstplan kring vattenförsörjning och avlopp. Planen ska också bedöma vilka åtgärder som krävs för att de allmänna VA-anläggningarna ska fungera vid skyfall – en fråga som fått helt ny aktualitet, kopplat till klimatförändringarna.
– Men för många kommuner är det också något helt nytt att hantera, menar Johanna Lindqvist, advokat med inriktning på miljörätt och VA, som medverkar i konferensen under Vatten2023.
Lagen kräver att kommunfullmäktige ska besluta om en vattentjänstplan, som först ska beredas på tjänstemannanivå, senast 31 december i år. Den ska sedan uppdateras vart fjärde år för att ständigt hållas aktuell.
– Här behöver kommunerna verkligen tänka till. Eftersom flera kommunala nämnder och enheter berörs av en sådan plan behöver man samråda på ett nytt sätt, man måste definitivt undvika stuprörstänk.

Hållbara vattentjänster klargörs
Många verkar inte ha kommit igång alls. Enligt Johanna Lindqvist ser bara ett fåtal kommuner, bland andra Uppsala och Trosa, ut att kunna bli klara i tid.
Hon konstaterar att det inte anges någon sanktionsparagraf, så vad som händer med kommuner som inte uppfyller det nya lagkravet är oklart.
– Det kan vara så att riksdagen underskattat hur mycket tid som krävs för att få en vattentjänstplan på plats.
En annan stor förändring i vattentjänstlagen gäller paragraf sex om hållbara vattentjänster som berör både försörjning av dricksvatten och avledning av avlopp och dagvatten.
Framförallt innehåller lagen ett förtydligande om vad som gäller vid kommunala beslut om allmänna vattentjänster, till exempel då bebyggelse förtätas eller vid omvandling av sommarstugeområden.
– Inför ett sådant beslut ska kommunen från och med i år beakta möjligheten att en fastighetsägare ska kunna tillgodose behovet själv genom en enskild anläggning, till exempel egen brunn, eget avlopp eller stenkista för dagvatten.

Länsstyrelsen kan tvinga kommuner
Förändringen kan ses mot bakgrund av det “avloppsuppror” som även riksdagspartier ställt sig bakom och som fört fram kritik mot kommunala tvångsanslutningar. Samtidigt har många kommuner uttryckt oro över att VA-planeringen av miljöarbetet kan försvåras om tvångsanslutning avskaffas.
Den förtydligade lagparagrafen, som nu alltså gäller, tar hänsyn till båda sidor.
– Man gör en behovsbedömning. På så vis är den mer flexibel, säger Johanna.
– Finns det en samlad bebyggelse och ett behov av allmänna vattentjänster, kopplat till människors hälsa eller miljö, till exempel om avloppsvatten riskerar att förorena grannens dricksvatten, ska kommunen inrätta ett verksamhetsområde för allmänna vattentjänster. Gör den inte det kan länstyrelsen förelägga kommunen att göra det.

Ser ett stort kunskapsbehov
Hon ser fram emot Vatten2023 och tror att det finns ett stort behov på många håll av att lära sig mer för att möta de nya lagkraven.
– Kommunerna måste till exempel ta in skyfallstänket, öka samarbetet och visa hur man planerar i ett långsiktigt perspektiv när det gäller användning av mark och vatten. Det ser jag som klart positivt.

Läs mer om Vatten2023